Den svartmunnade smörbulten upptäcktes första gången i svenska vatten år 2008. Idag är den vanligt förekommande i flera områden och allt tyder på att den är här för att stanna. Men vad är det som gör fisken så framgångsrik? Och vad får den för effekter på havets ekosystem?
Leon Green forskar på invasiva arter på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet. Fokus i hans forskning är den svartmunnade smörbulten, som än så länge är Sveriges enda marina invasiva fisk. Han förklarar att det är svårt att med säkerhet säga vad som gör att arten trivs så bra i svenska vatten.
– Det är ofta så med invasiva arter, att de råkar ha en del egenskaper som gör dem väldigt framgångsrika i många slags miljöer. Sedan är det svårt att säga exakt vilka egenskaper det är, men det brukar handla om att de är toleranta mot mycket variation i miljön.
Förutom toleransen underlättas artens spridning även av att den är snabbväxande och får stora mängder avkomma. Den är dessutom inte kräsen i matväg och har inga problem med att äta hårda skal, vilket gjort att tätheten av musslor minskat i områden dit den spridit sig.
– De kan även äta andra fiskar. Man har hittat en hel del fisk i födan och det finns farhågor om att de ska röra sig in i laxälvar och äta yngel från grusbottnarna där de gömmer sig, förklarar Green.
Den svartmunnade smörbulten kommer ursprungligen från Svarta havet och dess omgivande floder. Att fisken nu sprider sig i både söt- och saltvattenmiljöer kan förklaras med att den har underarter som härstammar från olika delar av regionen.
– En del av arten har utvecklats för att hantera sötvatten och det är den som i första hand sprider sig till olika floder, medan fisken från Svarta havet har transporterats till Östersjön.
Påverkar yrkesfisket
Någon som märkt av den svartmunnade smörbultens utbredning under de senaste åren är Joakim Svensson. Han är yrkesfiskare i Öresund och förklarar att det var omkring sex år sedan fisken började dyka upp bland fångsten. En av arterna som har minskat sedan dess är tångräkan.
– Jag misstänker att när räkorna lägger sin rom så äter smörbulten upp den. Det kan jag tänka mig kommer bli ett stort problem i framtiden.
Svensson berättar även om sina danska kollegors problem med att redskapen fylls av svartmunnad smörbult, vilket påverkar fisket på bland annat ål.
– Det går helt enkelt inte att bedriva fiske, i och med att ryssjorna blir fulla av smörbult så fort, och då simmar det inte in någon ål.
Vanlig i hamnar
Svartmunnad smörbult återfinns oftast på botten och det är även där de lägger sina ägg. Under leken letar sig hanen till någon form av håla, dit han lockar in partners att para sig med. Han stannar sedan kvar med äggen för att skydda dem, innan ynglen kläcks och sprider sig i vattenmassan. Green förklarar att utan dessa hålor får fisken svårt att reproducera sig, vilket är en viktig aspekt för att förstå i vilka miljöer den etablerar sig.
– Om det är en kust med bara sand så finns inte arten där. Det är anledningen till att den är så talrik i hamnar, för där finns det i regel ganska mycket tredimensionella strukturer som vi människor lagt dit. Vågbrytare till exempel är perfekta, med mycket stenar och liknande som skapar håligheter där hanen kan bygga bo.
Av denna anledning har fisken bland annat blivit vanlig i centrala Göteborgs vatten, däribland i hamnen. Hans Lindwqist är biolog och ungdomsansvarig på Sportfiskarna. Han berättar att den första svartmunnade smörbulten i Göteborg upptäcktes år 2012 eller 2013 genom det så kallade Vallgravsmetet. Det är en mettävling som anordnats sedan 1973 och genom att all fisk samlas in för undersökning har den hjälpt till att skapa en bra bild av hur artsammansättningen i Göteborgs vatten förändrats. År 2018 dominerade den svartmunnade smörbulten bland de insamlade fiskarna.
– Den gick från att vara något enstaka fynd till att vara den överlägset mest förekommande fiskarten på ungefär sex år.
Åtgärder
Att den svartmunnade smörbulten skulle försvinna från svenska vatten är osannolikt, menar Lindqwist.
– Att bli av med den, det klarar vi inte, det är för många. Den har spridit sig otroligt snabbt.
Samtidigt förklarar han att det potentiellt går att begränsa spridningen, genom åtgärder som gynnar torsk och andra rovfiskar som äter svartmunnad smörbult. Green delar den teorin och menar att just rovfiskens betydelse för att minska artens populationsstorlekar behöver forskas mer på.
– Jag tror överlag på ekosystem som är resilienta, som har en inneboende motståndskraft mot alla typer av miljöförändringar. De karaktäriseras av starka rovdjurspopulationer och hög artrikedom.
Han understryker också vikten av en nyanserad bild kring främmande arter, eftersom det inte går att utesluta positiva effekter för ekosystemet. I vissa floder där den svartmunnade smörbulten har etablerat sig, har det till exempel visat sig att rovfisken kunnat växa sig större.
En annan effektiv strategi kan vara reduceringsfiske, det vill säga riktat fiske som syftar till att minska populationerna av en art, men även det behöver studeras vidare. Det kan också finnas en poäng med att skapa ekonomiska incitament kring fisket på arten, vilket dessutom skulle gynna småskaligt och kustnära fiske.
– Det här är en resurs som med allra största sannolikhet inte kommer ta slut, så det skulle vara en väldigt sund strategi att bygga ett hållbart fiske på den här arten.
I länderna kring Svarta havet har det skapats en industri kring den svartmunnade smörbulten. Den används dels för produktion av fiskmjöl, men är också en populär matfisk. Green har själv tillagat den många gånger och förklarar att den går att variera på flera olika sätt.
– Den är liten och lätt och i ursprungsområdet friterar man den ofta hel. Jag har även fileat den, använt den i soppa och gjort i ugn. Den smakar jättebra.
