Vår planet är beroende av haven som klimatreglerare. Samtidigt syns effekterna av våra utsläpp tydligast i haven. Idag är övergödning, klimatförändringar, havsförsurning och invasiva arter några av de utmaningar haven står inför. Havet – En nyckelspelare för klimatet
Haven är redan idag starkt påverkat av mänsklig aktivitet, vilket gör dem känsliga inför ytterligare påverkan från klimatförändringar. Arters livsmiljöer riskerar att försvinna, flytta eller krympa, samtidigt som andra får tillgång till nya utbredningsområden. Detta kan göra att den biologiska mångfalden minskar, vilket även kan förvärra havens motståndskraft mot exempelvis klimatförändringar. Dessutom blir klimatkrisen svårare att hantera om man bortser från förlusten av biologisk mångfald.
Mer än 90 procent av överskottsvärmen och mellan 20 och 30 procent av koldioxidutsläppen har tagits upp av haven, enligt den Internationella klimatpanelen (IPCC). Koldioxid tas upp i haven genom att gasen löses i vatten varpå växtplankton i ytvattnet tar upp den och binder den i organiskt material genom fotosyntes. Växtplankton äts sedan upp av djurplankton som tillsammans med andra organismer faller ned mot havets botten, som så kallad marin snö, när de dör. Det gör att stora mängder kol från de övre lagren i havet når ner till de djupare lagren och används av organismer där. Transporten av kol till botten gör dessutom att det blir kvar i haven mycket längre än om det skulle bli kvar i ytskiktet och riskera att läcka koldioxid tillbaka till atmosfären.
En effekt av ökade växthusgaser är att haven blir varmare. När haven blir varmare påverkas hela ekosystemet. Fiskars storlek kan förändras, algblomningar och döda bottnar ökar och många arter som ålgräs, vikaresäl och musslor har svårt att överleva. Det blir dessutom svårare för haven att ta upp koldioxid när vattnet blir varmare, vilket kan förvärra klimatförändringarna ytterligare.
Uppvärmningen av haven är nu den snabbaste på åtminstone 11 000 år. Även om den går att sakta ner med hjälp av kraftfulla åtgärder, kommer den lagrade värmeenergin vi hittills bidragit till att fortsätta att värma upp vår planet under hundra- eller till och med tusentals år.
Haven har en stor roll i klimatet på jorden. Tack vare Golfströmmen har vi i Norden exempelvis ett relativt milt klimat i förhållande till det nordliga läget. Uppvärmningen av havsvattnet leder till stora förändringar i havens cirkulation och att havsnivån stiger eftersom havens isar smälter. Minskningen av is är tydligare på norra halvklotet än i Antarktis och forskning pekar på att isen kommer fortsätta smälta i åtminstone 100 år, oavsett vilka åtgärder som sätts in. Men effekterna blir värre ju mer växthusgaser som vi släpper ut. Många forskare är oroliga för hur jorden kommer att påverkas när den arktiska isen försvinner, eftersom den påverkar klimatet genom att reflektera bort solstrålning.
Klimatförändringarna kommer påverka salthalten i haven. I områden nära ekvatorn kommer avdunstningen öka, och därmed även salthalten. I områden närmare polerna, så som svenska hav, kommer salthalten i stället sjunka när nederbörd och tillströmning av sötvatten ökar och isar kring polerna smälter.
Förändringar i salthalt och temperatur kan bland annat leda till ökad brist på syre. Detta eftersom skiktningen av havsvatten i djupled blir tydligare vilket förhindrar omblandning och transport av syrerikt vatten till botten. Salthalt och temperatur styr dessutom till stor del den geografiska utbredningen av arter, vilket gör att klimatförändringarna kan få stora konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Havens upptag av koldioxid har nästan fördubblats sedan 1980-talet, men det har medfört vissa kostnader. När koldioxid blandas i vattnet förändras havets kemi. En högre halt koldioxid i havet ökar surhetsgraden, ett fenomen som kallas havsförsurning. Ett fenomen som ibland kallas för ”uppvärmningens onda tvilling”. Likt effekterna av klimatförändringarna, kan havsförsurning leda till utrotning av arter eller förskjutningar i ekosystem. Studier visar att nyckelarter så som ormstjärnor i Gullmarsfjorden inte skulle klara försurningen som förväntas inom några decennier. Eftersom många arter är beroende av dem så kan det få stora konsekvenser för hela ekosystemet.
Havsförsurning påverkar en rad biologiska processer så som fotosyntes och förkalkning. Många djur och växter i haven blir drabbade av att havsförsurningen gör kalken mer otillgänglig eftersom de bildar skal och skelett av kalk. Koraller påverkas av både kalkbrist och ökande temperatur. Korallrev tillhör ett av de ekosystem med högst biologisk mångfald i världen, men som också drabbas mest av klimatförändringar eftersom det leder till så kallad korallblekning. Även ögonkorallen som finns vid Kosterhavets nationalpark påverkas av ökade temperatur och surhetsgrad.
Idag är flera havsområden som Svarta havet och Östersjön övergödda. Det beror på ökad näringstillförsel som leder till att snabbväxande växtplankton, cyanobakterier och filamentösa alger ökar. Detta gör det svårt för andra arter att klara sig eftersom mycket av solljuset blockeras. När algerna sjunker till botten så använder bakterierna upp syret för att bryta ned det organiska materialet. Det gör att bland annat Östersjön är drabbat av stora döda zoner där endast bakterier och några få andra mikroorganismer kan leva i den syrefattiga miljön. Övergödningen leder därför till bland annat igenvuxna vikar, försämrad vattenkvalitet och minskad biologisk mångfald.
En del av näringstillförseln sker naturligt, men det är till största del mänskliga aktiviteter som tillför extra näringsämnen i form av kväve och fosfor. Jordbruk, avlopp, industrier, skogsbruk, vägtrafik och sjöfart bidrar alla till övergödning.
Eftersom övergödningen i Östersjön pågått så länge så finns det gamla synder i form av näringsämnen bundna i sediment. Internbelastning är en process då denna näring frigörs. Detta sker framför allt när det finns begränsat med syre på botten. Övergödningen skapar alltså en negativ spiral där systemet till slut göder sig själv.
Trots att övergödningstillståndet fortfarande är dåligt i de flesta delarna av Östersjön kan man se förbättring i Östra finska viken, Kattegatt och Bälten. Enligt Helsingforskonventionen, HELCOM, har tillförseln av kväve minskat med 19 procent och fosfor med 24 procent sedan mitten av 1990-talet. För att minska effekten av övergödning ytterligare bör man kontrollera de huvudsakliga källorna: jordbruket och avloppsvattnet.
Många miljögifter har minskat kraftigt sedan 1970-talet. Ändå behöver samhällets stora kemikalieanvändning minskas ytterligare. Och historien talar sitt tydliga språk: åtgärder gör skillnad.
Nästan alla giftiga ämnen som släpps ut i naturen räknas som miljögifter. Vissa av dessa kan skada djur- och växtliv redan vid låga halter om de finns där en längre tid. Miljögifter bryts ofta ned långsamt vilket innebär att deras effekter kan bli både långvariga och spridas till stora områden. Några vanliga miljögifter är kvicksilver, bly, kadmium, tributyltenn (TBT), DDT, PCB och dioxiner.
De flesta organiska miljögifter är fettlösliga och lagras därmed i fettvävnaden hos olika organismer. Gifterna ackumuleras i högre grad ju längre upp i näringskedjan man kommer. Därför har rovdjur, så kallade toppredatorer ofta blivit mer drabbade av miljögifter än bytesdjur. När vi människor äter fisk som lagrat miljögifter får vi därför i oss dessa. Detta har gjort att det finns särskilda kostrekommendationer för gravida, barn och unga när det kommer till fet fisk.
Havsörn och säl drabbades hårt av miljögifter under 1960- och 70-talet eftersom de är långlivade djur högt upp i näringskedjan. Den svenska havsörnen var nära utrotning eftersom ungarna inte överlevde. Sälarna i Östersjön hade svårt att få ungar och i kombination med jakt ledde miljögifterna till att det bara fanns några tusental sälar kvar. Efter att åtgärder sattes in för att minska halten miljögifter, ökade havsörnen och sälen i Sverige.
Men trots att PCB idag är förbjudet och många åtgärder har minskat spridningen av miljögifter är halterna fortfarande relativt höga. Vissa dioxiner anses vara några av de farligaste miljögifterna eftersom de kan påverka utvecklingen av vår hjärna, immunförsvaret, nervsystemet och möjligheten att få barn. Det beror både på att de är långlivade och att det finns utsläppskällor kvar som Östersjöländerna ännu inte åtgärdat. Dessutom kommer människan ständigt på nya kemikalier som riskerar att nå haven.
En vanlig förorening i haven idag är plast. I våra hav flyter det mer än runt 150 miljoner ton plast och det ökar med 5 till 13 miljoner ton varje år. Beräkningar visar att 80–85 procent av det marina skräpet i EU består av plast. Av detta är 50 procent produkter för engångsbruk och 27 procent fiskerelaterade föremål. Förlorade fiskeredskap så som nät av nylon flyter ofta runt som dödsfällor för djur, så kallade spökgarn. Valar, sälar, sjöfåglar och andra djur kan fastna i dessa och dö.
För att försöka minska problemen med plastavfall i haven har EU sedan 2021 infört ett direktiv mot engångsplast som bland annat gör att man inte längre säljer plastsugrör. Eftersom det tar flera hundra år för plasten att brytas ned i havet sönderdelas det i stället långsamt till mindre delar och blir till slut så kallad mikroplast. Mikroplaster spolas även ut i haven från reningsverk. De kommer ofta från tyger gjorda av syntetmaterial och tillsatser i hygienprodukter och smink. Ungefär 10–30 procent av plastartiklarna lyckas reningsverken inte fånga upp och de hamnar därmed i haven. Om djur äter mikroplast kan de skadas eller förgiftas. När de äter plast uppstår dessutom en falsk mättnad, vilket kan leda till undernäring. I vatten fungerar plastartiklarna som magneter för bakterier och miljögifter vilket gör att djur som äter dem får i sig detta.
Trots att man inte kunnat hitta några större risker för miljö och hälsa med nuvarande koncentrationer av plaster är kunskapsluckorna stora. Detta gör att man i nuläget inte kan uttala sig med säkerhet om riskerna med mikroplast.
TEXT: Lina Mattsson
Forskare och myndigheter följer utvecklingen i Stilla havet noga. En ny El Niño kan leda till kraftigt stigande temperaturer och globala värmerekord det kommande året.
Det började med ett flertal artiklar som väckte starka reaktioner i Norge. De två journalisterna och författarna Kjetil Østli och Simen Sætre hade granskat konsekvenserna av den storskaliga laxodlingen i Norge, som på bara några decennier vuxit sig till en av landets främsta och mest lönsamma näringar.
Det började med ett flertal artiklar som väckte starka reaktioner i Norge. De två journalisterna och författarna Kjetil Østli och Simen Sætre hade granskat konsekvenserna av den storskaliga laxodlingen i Norge, som på bara några decennier vuxit sig till en av landets främsta och mest lönsamma näringar.
Med hjälp av AI-teknik har forskare kunnat spåra havsströmmar som hittills varit dolda och som avslöjar rörelser som formar jordens klimat.
Ny forskning visar att de större varmblodiga fiskarterna som haj och tonfisk, så kallade mesotermer, riskerar att överhettas då havstemperaturen stiger.
Kokainföroreningar i vatten påverkar laxens beteende, visar en ny studie från SLU. Lax som fått i sig kokain simmade mer och spred sig över större områden.
När årets säljakt inleds på måndag får 1 350 gråsälar, 200 knubbsälar och 200 vikare skjutas. Det är fler än i fjol och det utökade antalet upprör Naturskyddsföreningen som menar att sälpopulationen hotas på sikt.
I februari 2026 uppmättes historiskt låga vattennivåer i Östersjön, på vissa håll den lägsta på nästan 100 år. Orsaken var främst stabila högtryck och starka ostvindar över Skandinavien som pressat ut vattenmassor ur Östersjön. Det fanns en förhoppning om att nytt syrerikt- och salthaltigvatten skulle flöda in från Nordsjön till det hårt prövade innanhavet och dess syrefattiga bottnar - men så blev det inte. Hör varför i reportaget.
Pingviner i argentinska Patagonien kan göra en insats som miljöövervakare. På så sätt har forskare konstaterat att det finns PFAS, så kallade evighetskemikalier, även i den avlägsna regionen.
Från den 3:e april i år är det tillåtet att fiska kommersiellt inom det marina naturreservatet Northeast Canyons and Semounts. Området, som är något större än Småland till ytan, ligger ute i Atlanten på den amerikanska östkusten och inrättades för att skydda och bevara de unika och orörda havsmiljöerna för framtiden.
Det här är berättelsen om hur det såg ut bakom kameran när vi gjorde reportaget om bottentrålningen i Gullmarsfjorden. Med hjälp från Voice of the Ocean (VOTO) och MidOcean, tog vi oss ut i fjorden och filmade med både ROV och djupa dyk.
Vår planet är, så vitt vi vet, unik. Bland andra himlakroppar, svävar en vacker ”blå boll” där vi, du och jag och allt levande på jorden få hänga med en stund. I dagarna kommer vi få se nya vackra bilder hemskickade från månfarkosten Artemis II. Artemis som bland annat anses vara vildmarkens beskyddare inom den grekiska mytologin.
Detta är den längre versionen av författarsamtalet med den brittiske författaren Robert Macfarlane, som beskrivs som vår tids främsta naturförfattare. In his latest international bestseller, "Is a river alive?" , he challenges us to fundamentally rethink our approach. What happens if we shift our focus away from the prevailing human-centred idea – that the Earth’s resources are there solely for our benefit?
Den brittiska författare Robert Macfarlane beskrivs som vår tids främsta naturskildrare. I sin senaste internationella bästsäljare "Har floden ett liv?" utmanar han oss att tänka om i grunden. Vad händer om vi skiftar fokus bort från den rådande människocentrerade idén - att jordens resurser enbart är till för oss.
Den knölval som under den senaste veckan strandat i Östersjön två gånger har återigen räddats. Men ännu är den långt från sin naturliga livsmiljö.
EU-kommissionen lägger fram nya riktlinjer för hur Sverige och andra länder kan agera mot växande mängder av storskarv. ”Vi fortsätter att skydda fåglar och fisk och ger samtidigt bönder, fiskare, skogvaktare och företag fungerande och balanserade regler”, skriver miljökommissionären Jessika Roswall i ett pressmeddelande.
Hajar utanför Bahamas har testat positivt för koffein, smärtstillande läkemedel och till och med kokain, visar en ny studie.
Få skulle säga att det finns något vackert med en olje-plattform långt ute till havs. Men dyker man ned under ytan är bilden ofta en helt annan. På plattformens fundament kan rev ha skapats, fulla av mjuk-koraller, fiskar och annat marint liv. 2018 grundade två marinbiologer från Kalifornien Amber Sparks och Emily Hazelwood stiftelsen Blue Latitudes för att rädda de här mjukkorallsreven.
SLU artdatabanken presenterar idag ”Rödlista 2025” som tar vid efter ”Rödlista 2020”. I den nya listan har antalet rödlistade arter ökat med 10 % jämfört med 2020, från 4 746 till 5 217 arter. Antalet hotade arter har ökat från 2 249 till 2 373.
För första gången finns havsörnen inte med när Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) släpper en ny genomgång av rödlistade arter i Sverige. Arten har gjort en häpnadsväckande återhämtning. - Det såg jag inte komma för 50 år sedan, säger Mikael Svensson på SLU.
Exakt allt pekar åt fel håll. Aldrig tidigare har Jordens klimat varit så ur balans, varnar meteorologiska världsorganisationen WMO.
Håll Sverige Rent har tillsammans med olika partners i Finland och Estland arbetat med att ta upp övergivna fiskeredskap ur Östersjön. Samtidigt har man spridit kunskap om problemet med bland annat spöknät till fritidsfiskare och allmänhet. Under de tre år projektet pågått har man plockat upp nästan 9000 meter spöknät och över två ton förlorad fiskeutrustning ur havet.
Varje år görs en klimatbarometer på uppdrag av WWF som presenterar olika samhällsgruppers ställning i särskilda valfrågor. Samtidigt pågår en studie i Lund och Örebro där preliminära siffror visar att unga lagt klimatfrågan bakom sig. Deep Sea Reporter pratade med unga vuxna i Stockholm om deras tankar kring hav och klimat.
Sverige har länge kritiserats för att våra marina skyddade områden är bristfälligt skyddade - där bottentrålning efter räka tillåtits även i naturreservat och i vår första marina nationalpark. Men från och med 1:a juli i år har vi en ny lag som ska förbjuda bottentrålning i skyddade områden.
