Naturvårdsverket beslutade i år att vi ska skjuta 630 knubbsälar, 1500 gråsälar och 350 vikarsälar. Det finns de som tycker att de är för få och det finns andra som är oroliga för att sälstammen återigen ska haverera. Vi frågade forskarna och fick olika svar.
När sälstammen runt 1980 hade havererat och nästan utrotats helt, satte myndigheterna stopp för all jakt. Man inrättade sälskyddsområden och alla tre arter som finns längs våra kuster, fredades. Samtidigt fick vi EU-direktiv om att minska utsläppen av DDT och PCB. Det ledde faktiskt till att alla tre sälstammarna återhämtade sig.
Sverige, Finland och Norge bedriver jakt på säl som troféjakt. I de flesta andra länder har man förbjudit jakt på stora marina däggdjur. I USA har man till och med förbjudit import av fisk från länder som dödar marina däggdjur för att skydda sitt fiske. Sverige har inte mycket fisk att exportera därför lär just det importförbudet inte drabba oss särskilt hårt. Däremot jagar vi ett stort marint däggdjur – och det är unikt.
Fisken håller på att ta slut, sillen och strömmingen är hotad och torsken är nästan helt borta. När det uppstår en konkurrens om den lilla fisk som finns kvar, vill många skylla på sälen. Både att den äter för mycket av ”vår” fisk och att den förstör våra fiskeredskap. Men hur är det egentligen? Äter sälen mer än vad vi gör, och vad äter den egentligen? Vi frågade några sälforskare.
