Torsken har havererat i Östersjön, sillen är på väg att fiskas ut, myndigheternas kortsiktiga lösning på problemet har varit att skjuta sälen. Nu visar forskningen att vi istället måste tänka långsiktigt.
Vi följde med sälforskarna från Göteborgs Universitet till Koster. Ögruppen ute i yttersta skärgården på svenska västkusten. Koster är en av de platser där knubbsälarna kutar, föder sina ungar, i början av sommaren varje år.
Naturvårdsverket beslutade i år att vi ska skjuta 630 knubbsälar, 1500 gråsälar och 350 vikarsälar. Det finns de som tycker att de är för få och det finns andra som är oroliga för att sälstammen återigen ska haverera. Vi frågade forskarna och fick olika svar.
Fisken håller på att ta slut, sillen och strömmingen är hotad och torsken är nästan helt borta. När det uppstår en konkurrens om den lilla fisk som finns kvar, vill många skylla på sälen. Både att den äter för mycket av ”vår” fisk och att den förstör våra fiskeredskap. Men hur är det egentligen? Äter sälen mer än vad vi gör, och vad äter den egentligen? Vi frågade några sälforskare.
När sälstammen runt 1980 hade havererat och nästan utrotats helt, satte myndigheterna stopp för all jakt. Man inrättade sälskyddsområden och alla tre arter som finns längs våra kuster, fredades. Samtidigt fick vi EU-direktiv om att minska utsläppen av DDT och PCB. Det ledde faktiskt till att alla tre sälstammarna återhämtade sig.
För andra året i rad har Naturvårdsverket beslutat om licensjakt på gråsäl och knubbsäl. 1 500 gråsälar och 630 knubbsälar får skjutas under årets jakt för att få ner antalet skador inom yrkes- och fritidsfisket i Sverige.
