Människan har alltid hämtat mat från havet. Och fiske är ett uråldrigt sätt att göra det på som kan dateras tillbaka till den äldre stenåldern runt 40 000 år sedan. De senaste 100 åren har bestånden av fisk minskat dramatiskt i Västerhavet och Östersjön. Och i de flesta fall anses överfiske vara den största orsaken.
En dag i maj förra året åkte vi ut med sportfiskeguiden Peter Berggren. Vi var ute för att fiska gädda i Stockholms skärgård, men fick många andra tankar med oss hem. Det här är Peters funderingar om skarven, sälen, gäddan och trålarna.
Jag är uppvuxen vid havet och tillbringar varje sommar i skärgården. För mig är det naturligt att fånga fisk, på krok eller i garn. Även om jag gillar kampen under drillningen har jag alltid fiskat för att få mat. Men jag har aldrig funderat över vad fisken känner eller med vilken rätt jag fiskar för mitt höga nöjes skull. Tills för ett år sedan
I takt med att fiskbestånden minskar i Östersjön så ökar konkurrensen – har någon mer rätt till fiskresursen än någon annan?
Det kan vara svårt att särskilja mellan de olika fiskarna i ett stort stim i havet. Men forskarna är överens om att de är läraktiga individer, och att de är fullt kapabla att känna smärta
Miljoner svenska fritidsfiskare vill rädda hotade arter genom att släppa tillbaka fångad fisk, så kallad catch-and-release. Men vad händer med alla de fiskar som krokas, fotograferas och släpps tillbaka? Frågan om fiskar känner smärta är ett kontroversiellt ämne, inte minst bland sportfiskare
Deep Sea Reporter med på forskningsexpedition på Skagerrak, för att fånga och märka den fredade blåfenade tonfisken
